Hover boots skulle vara briljant.Vi verkade bli lovade dem någon gång på 1970-talet, och jag klumpar fortfarande med fingrarna i förväntan.Under tiden finns det alltid det här.
Mina fötter är några centimeter från marken, men orörliga.Jag glider fram utan ansträngning, i hastigheter på upp till 15 mph, endast åtföljd av ett svagt brummande ljud.Runt omkring mig går fortfarande oupplysta människor, för Petes skull.Det finns inget licenskrav, ingen försäkring och ingen VED.Det här är elskoter.
Den elektriska skotern är en av sakerna – tillsammans med iPad, strömmande TV och internetporr – som jag skulle vilja samla ihop från mitt vuxna liv och ta med mig tillbaka till tonåren.Jag skulle visa det för Sir Clive Sinclair, för att försäkra honom om att hans vision om enkel elektrisk rörlighet i städer var perfekt, och att han bara hade fel på fordonet.
Som det är köpte jag en i femtioårsåldern, för ett och ett halvt år sedan, och ja, jag har brutit mot lagen.Min är Xiaomi Mi Pro 2, såld till mig av Halfords med den strikta förståelsen att den bara var för användning på privatägd mark, men jag har inget av det och att åka upp och ner i köket irriterar verkligen min fröken.Så jag har använt den på vägen, i cykelbanor och på trottoaren.Jag kommer tyst.
Men det skulle du väl?För det är lite mer än ett komplement till promenader, och väldigt mycket, som det ofta har sagts om små stadsbussar, hoppa på, hoppa av.Det känns som att slå systemet och det är det, eftersom det är ett motordrivet fordon och därför bör registreras.
Men att försöka övervaka användningen av elektriska skotrar har erkänts som en meningslös strävan: du kan lika gärna lagstifta mot människor som försöker säga ord när de rapar.Så regeringen ger efter.Det började med försök med hyrskotrar – något som har varit mycket framgångsrikt på vad vi nu kan gå tillbaka till att kalla kontinenten – och det ser ut som om vi snart kommer att kunna äga dem privat, personlig nedlagd olympisk by eller inte, och det är som det ska vara.Polisarbete och lagstiftning sker i slutändan genom allmänhetens samtycke, och vi kan inte ha ars för att gå.
Men tillbaka till scooten.Den har tre körlägen - fotgängare, standard, sport - och en verklig räckvidd på cirka 20 miles.Toppfarten är 15,5 mph (det är 25 kmh) och det finns inbyggda lampor, ett snyggt sidoställ för parkering, den oundvikliga medföljande appen, bla, bla, bla.
betraktad helt enkelt som "en sak", är den elektriska skotern fantastisk.Det finns en härlig glödande display, en enkel tumavtryckare för att få den att gå och den laddas från en vanlig kontakt på några timmar (åtta timmar för en full laddning, men ingen gör det någonsin).Det är i praktiken gratis att använda och kräver ingen ansträngning, och jag tror aldrig att detta har varit sant tidigare.
Iväg då: några skott med vänster fot för att börja rulla (detta är en säkerhetsfunktion – det går inte annars), sedan trycker jag på avtryckaren och världen är helt och hållet min.Viktigast av allt, jag behöver inte hela tiden lyfta varje fot och placera den framför den andra på det accepterade sättet som vi kallar "gå";en otroligt gammaldags och löjlig idé.
Men vid det här laget blir jag lite förbryllad.Det är kul, ja.Cool på ett nördigt sätt, och förtjusande barnsligt.Det är en skoter.Men vad är det egentligen till för?
För att patrullera ett lager eller däcket på en supertanker, eller för att helt enkelt ta sig runt ett av de där stora underjordiska partikelfysikalaboratorierna, skulle det vara idealiskt.Jag hänvisar er till min idé att förvandla Londons tunnelbana och andra tunnelbanor till motorvägar för cykel.Elektriska skotrar skulle vara underbara där.Men nere på gatan med Iggy Pop har jag flera tvivel.
Posttid: 2022-10-10